Låt oss skita i allt! Ja!
Frustration.
Det går inte bra idag. Har bråkat med L och tjafsat med H. Vet inte varför jag låter dem göra mig upprörd. För att jag har rätt att bli upprörd? Spelar det någon roll att jag har rätt att bli upprörd?
Borde lära mig att skaka av mig saker, lära mig avskakningsmetoden. Shake that as girl! Eller nått…
Jag hade inte behövt ta diskussionen, hade kunnat lägga ansvaret och huvudvärken på någon annan, inte tagit åt mig, inte brytt mig. Det blir en dålig sändning, so what? Om inte de som har makten att göra någon gör något, varför ska jag?
För att jag inte kan låta bli! Och för att jag mår illa av att folk inte bryr sig. Mår illa av resonemanget ”varför ska jag anstränga mig för att någon annan ska få det bättre?” Ungefär som resonemanget hos en kompis kompis som inte lyfter ett finger när hennes vän behöver tillfällig bostad i Stockholm och hon bor där. Nej, varför ska man hjälpa varandra? Varför ska man själv ha det obekvämt? Varför ska man göra sitt jobb så att man inte försvårar för andra?
Resonemanget om att vi kan provsända utan inslag är skrattretande. Det är klart att vi kan göra så, men grafikern får inte se vart hans grejer ska in och ut, scriptan kan inte kolla så att tiderna stämmer (för det har de inte gjort hitintills) och vart hon ska börja räkna ner. Bildproducenten och mixern kan inte kolla hur pass mycket klippmån som finns och hela sändningsgruppen blir stressade över faktumet att inslaget kommer in fyra minuter innan sändning. Men varför ska ni bry er om oss? Nej, va tramsigt! Och varför ska vi bry oss om att det blir en bra sändning? Trams! Nej låt oss alla bara sluta bry oss!
Jag tror att jag måste ut och springa ikväll.
Lev väl
J-dog - i en rondell nära dig
Jag är så stolt som en mor (tik?) kan vara.
Årets önskelista
Det är något fel på mig… (ja, förutom det självklara då) Jag har längtat efter jul i över två veckor nu! Jag gör inte sånt. Vill ha snö, julsånger och pepparkakor och det är verkligen inte min stil. Har sett denna sjukdom tidigare men aldrig blivit drabbad själv och aldrig riktigt förstått hur förödande den kunde vara. Trodde inte att folk som gick och gnydde verkligen led av brist på jul, trodde de kände som jag, att ”lite jullov kan väll va skönt!”
Jag skuttar upp ur sängen på morgonen och slänger mig på persiennerna i hopp om att få se en vit värld utanför. Men icke. (Istället står där oftast någon förskräckt granne och stirrar på halvnakna mig.)
Har bokat tid till doktorn på onsdag för min onda handled, men jag kanske borde ta upp det här med julviruset när jag ändå är där. Han kanske vet råd.
Årets önskelista:
En praktikplats
En flanellpyjamas (så himla vuxet och så himla skönt)
En ny handled
Nya knäleder
Att nån installerar dc++ på min dator och lär mig använda det
En Magic Forest dagbok (barnsligt)
En Magic Forest handväska (barnsligare)
Lilla sjöjungfrun på dvd (kult!)
En pojkvän (införskaffas denna kan punkten ”flanellpyjamas” strykas)
Tidsbokning till frissan (jag kan betala själv, bara nån bokar en tid så att jag kommer iväg nån gång)
Ett sommarjobb
Kärlek*
I´m standing strong, with volume!
Igår knyckte jag en gurka på Maxi. Jag är en ond människa! Nej det är jag inte. Men det var inte jag som hade betalat för gurkan. För att göra en invecklad historia enkel så trodde jag först att gurkan var min och krävde den för att sedan inse att den inte var min (hur ser man skillnad på gurka och gurka lixom?).
Men ägaren var sedan länge försvunnen och inte tänkte jag låta Maxi få tillbaks en gurka som någon betalt för. Nej. Och stackaren som glömde gurkan är det inte mer än synd om. Så nu har jag två gurkor i mitt kylskåp, men det gör inget. Jag äter mycket gurka...
Köpte också två stycken Wella Ultra Strong Shock Waves Power Volume Mousse, enligt principen: köp två och betala mer men inte så mycket som du hade betalat om du inte köpt båda två vid samma tillfälle!
Nu ska det krävas ett samarbete mellan Den Allsmäktige och Den Onde för att jag ska ha en bad hairday. I´m standing strong, with Volume! Mitt vapen heter Wella Ultra Strong Shock Waves Power Volume Mousse. Någon på Wella måste ha humor.
Vidare inhandlades konserver, diskmedel, bananer, äpplen, mango, kiwi, balsam, räkor, veggie-färs, fågelmat, nötter och ost innan min handled och nacke sa ifrån.
Nästa gång någon säger att vi studenter bör storhandla för att få ekonomin att gå ihop ska jag fråga om jag kan få låna hennes/hans bil. Det lönar sig inte att storhandla: bensin är dyrt, massage är dyrt, läkarbesök är dyrt. Och jag har ont i min handled! Tid är pengar och konsum ligger närmre. (Vilket är tur för konsum för de har äckliga tomater.)
För att göra en lång historia kort:
.
Bananskal och sånt...
Ännu en av alla dessa dagar som bara känns pest och pina. Kan inte skaka av mig känslan av hopplöshet.
Gick upp en halvtimme tidigare för att ringa om praktikplats. Person nummer ett som skulle ha varit tillbaks från New York-resan var inte tillbaks, försök senare (Ja, visst jag har ju inte skolan från 9-17 så jag har tid att sitta och ringa runt efter folk). Person nummer två hade semester tills imorgon. Person nummer tre hade semester tills på onsdag. Någon som ser ett mönster här?
Jag förstår inte vad jag gör för fel. Vet jag inte borde, men det är mycket frestande att börja ta det här personligt.
Igår stod det väldigt klart för mig att jag valt fel linje, jag har inte de psykiska förutsättningarna för att bli journalist. Jag klarar inte av vassa armbågar och stress. De senaste dagarna har personer, situationer och texter upplyst mig om att den framtid som väntar mig innehåller utmattning, inget befintligt liv vid sidan om yrket och magsår.
Det känns som om jag står i en kub med näsan mot väggen, precis så känns det, varje dag.
Idag sa vår föreläsare att han hade halkat in på ett bananskal och börjat jobba på… ja, vad det nu va. Förra veckans föreläsare sa att han hade haft en väldig tur och innan honom nämnde en tredje föreläsare slumpen och kontakter. Tre föreläsare, två veckor, alla män, alla med bananskal…
Det enda som händer när jag och bananskal är i samma bildruta är att jag halkar och slår mig.
Och nej, säg inte åt mig att rycka upp mig! Jag är så less på att inte få sitta och tycka synd om mig själv. Jag tänker sitta här och tycka synd om mig själv tills Gud överlämnar en praktikplats till mig!
Kärlek*
Tells ansökan - i en strimlare nära dig
”Personen du söker är på tjänsteärende och återkommer aldrig så länge du ringer.”
Jag hatar att sälja mig själv, jag mår faktiskt riktigt dåligt av att sälja mig själv.
Nu är det tre veckor kvar och nivån har gått från sömnlöshet och ångestattacker till förtvivlan varvat med viss apati. Har därför även börjat använda mig av mina personliga kontakter. Har ringt min farbrors frus brors änka som ska kolla med sin svåger… (Nej, jag skojar inte!) Jag förväntar mig att detta ska ge: absolut ingenting.
Har också sökt tjänsten som Elle-ambassadör i Zimbabwe… Och vaknat med ångest samma natt jag skickat iväg ansökan för att jag då (!) kommit på att jag faktiskt ljög i ansökan och att: ”va fan ska jag göra i Zimbabwe?!”
Nej, jag är redo. Redo att släppa alla tyngande förpliktelser, släppa alla måsten och borden och befria mig från krav.
Jag är redo att ta ett steg tillbaka och överblicka samhällets kravfyllda karusell istället för att ingå i den.
Redo för att börja ägna mig åt saker för att jag vill och inte för att jag måste. Är redo för femmeterstraven av böcker jag vill läsa.
Redo att förneka huvudvärken och omfamna själsfriden.
Jag är redo att bli pensionär!
Som en citronjävel
Bussjävlen körde bara förbi mig, jag stod visserligen inte ute i regnet och viftade med båda armarna, men va faaan?! Jag stod upp så att bussen mycket väl kunde se mig och stanna i tid, men den körde bara förbi. Och jag är hungrig och vill hem och jag är trött och har inte sovit på halva natten på grund av ångestattacker. Å jag är sur! Jag är lika sur på mig själv som på bussjäveln. Jag vet varför jag aldrig kommer någon vart i livet, jag vet varför jag aldrig får credd - för att jag är en feg jävel.
Skulle ringa Paolo Roberto för radions räkning, det var min idé, jag gjorde förarbetet, vi hade hans mobilnummer och vad gör jag då? Jo jag lägger över det på Ingrid så att hon ringer och får världens grymmaste intervju med honom! Nu är det Ingrid som kan skriva den intervjun på sitt CV. Och detta kanske jag kan komma över, det är inte grejen i sig. Det är det faktumet att jag alltid gör så!!! Arlette, ingen bryr sig om vem som gör förarbetet, ingen bryr sig om den som sliter i kulisserna! Arlette, sluta va så jävla feg, annars kommer du ligga och ha ångest nätterna igenom för att du inte har någon praktikplats och för att du jämt blir nertryckt av världen.
Fuck!
Ja, i vilket fall som helst borde ni lyssna på radion ikväll klockan 18.00: www.shore.hik.se
Normen perfekt har kommit och gått
“I was so young when I fell for you
you must have shaped my heart.”
Jag vill älska. Men normen perfekt har kommit och gått och näst bäst är aldrig bra nog.
Det är som när man hittat världens snyggaste klänning (eller vad som helst). Och så är den slutsåld när man ska köpa den. Då hjälper det inte att man hittar en annan som också är skitsnygg – eller snyggare – för det är inte samma… Det är inte den man ville ha, den som var perfekt för dig.
Sådan var man jämt när man var liten; fanns inte rätt glass kunde det lika gärna vara. Vem vill äta Nogger när man är sugen på Magnum?
Nej, näst bäst är aldrig bra nog och Han verkar vara slutsåld.
Lev väl.
Flyr fältet
Jahaa? Jasså du hade tänkt vila upp dig och komma i fas nu efter den här fasansfulla radio-kursen? Va synd!
Dag tre på den nya kursen och det här skulle varit gjort: Läst ut en hel bok, läst ett kompendie på 26 sidor, skriva reflektion och summering över dessa två plus föreläsningen du hade dagen innan och lämna in. Är detta rimligt fråga jag mig? Ska det vara så här, va? Ska det vara på detta viset? Va? Va?
Boken var iof bara på 150 sidor men låt mig räkna upp några av orden som denna bok är skriven med: Indoktriering, hegemoni, anomalier, dogmatism, kvantifiera, axiom, induktion, deduktion, teorem, nemesis, implicita,explicita, falsifiera...
Någon som vet? Kan jag få se en hand? Nån? Ingen? Nej, trodde inte det heller.
I helgen är jag i Malmö, don´t sitt up and wait for me.
Kärlek*
Kursutvärdering
Hittade mat i micron, den hade stått där i tre dagar... Jag hade glömt bort den... Det här är ingen hälsosam kurs.
Och idag slutade vi tidigt... halv fem! Jag är så kräkigt trött på den här kursen så det finns inte. Upp klockan sju å leta nyheter, sända vid 12, 14 och 16. Bli utvärderad, bedömd och ibland - kanske ibland - få lite credd för att man sliter som en gnu. Jag har inte tvättat på 2 veckor! Har fruktansvärt ont i ryggen och är trött på att känna mig som en kärring som bara klagar hela tiden! Men det är bara denna veckan kvar å sen är helvetet slut. Då ska jag fira med 17 hyrfilmer och tre kilo godis. Jag ska inte lyfta arslet ur soffan annat än för att byta film.
*kärlek
* Rubriken får inte bestå av enbart blanktecken
Hur kul är det om man inte kan bestämma när man vill att inlägget ska publiceras?
Och hur kul är det när man skrivit blogg i sex år men inte kan samla allt på ett ställe för att du inte kan lägga in dina gamla grejer här med rätt datum?
Så low-tec.
Å idag är jag allmänt anti, ja.