Going home for christmas
Man borde förbjuda Blekinge och Skåne så här års.
Någonstans utanför Ronneby vill man ställa sig upp och skrika "Stanna bussen! Jag måste av, jag måste dansa i det gula havet av raps. Jag måste dyka från klipporna ner i den glittrande sjön, jag måste springa i den där skogen och jag måste lukta på blommorna och leka med de andra små tjurarna..."
Eftersom jag inte har tappat fattning helt och hållet (än) så lät jag bli. Men man borde nog tappa fattningen lite oftare.
Något annat man kan tappa är andan, och den tappade jag bara för ett litet tag sedan då jag såg ett klipp med Tomas Ledin från 1972. Herre min himmel säger jag bara! Där har vi min drömkille! Så söt! Så fin! Så hemskt! Det är ju Tomas Ledin liksom!
Han sjöng något i stil med "...man går ur sin bur", varpå min mor lägger pannan i djupa veck och undrar: "mango i sin bur?"
I morgon blir det ännu mer bussresa genom Sverige. Jag har åkt hem enbart för att åtnjuta min julklapp.
Ska försöka att njuta av resan, försöka att inte få panik över kommande test och tentor, ska försöka att inte se ner på pensionärerna som åker med, försöka att plugga, försöka koppla bort Shore, försöka låta bli att vilja skada min bror, ska försöka att uppskatta de svenska musikalartisterna.
Man kan inte mer än att försöka... Nej det där är bullshit! Man kan faktiskt lyckas också.
Lev väl.
Jag försöker.
