Tell - based on a true story

Efter en del genuspropaganda senaste månaderna hör man saker som man kanske inte hade hört annars. Vad sa egentligen radioprataren i Morgonpasset i lördags?
"Bandet är ute och turnerar och har flera spelningar i Sverige. Och detta är något de klarar av trots att två av dem är nyblivna pappor och en har barn sedan tidigare."

Något de klarar av? Ööhh?

Det är väl snarare deras flickvänner/sambos/fruar som klarar av att vara "ensamstående" och bandmedlemmarna som inte klarar av att vara pappor. Eller vad var det han menade? Var det en pik från hans sida?

Intressant formulering! Något att hänga upp sig på, eller något att hänga i julgranen!

Snart e det jul!

Woho!

Glad i hågen och med en aura av godhet och sympati intog Krister från P3s "Krister" Kalmar Högskola. Studentradion Shore (läs: jag och Sandra) hade ordnat en föreläsning för våra medlemmar och annat pack. Folket strömmade till rätt rejält och spänningen stegrades. Fem minuter in i föreläsningen erkänner Mr Lovable att han inte har förberett någonting utan att han tänkt att vi ska ställa frågor, i två timmar! Det kan man tycka vad man vill om - jag vet vad jag tycker eftersom "jag" betalar kalaset. Men ser man så älsklig ut så kommer man väl undan med allt.

Shores väna medlemmar och några outsiders räddade situationen genom att faktiskt ställa de frågor som Krister hoppades att vi skulle ställa. Oj vad de ställde frågor, hej vad de ställde frågor, i hela 90 minuter ställdes det frågor!

Krister ställde också lite frågor, han undrade varför vi inte rökte på i studion, jag förklarade. Allt ordnade sig och så levde de lyckliga i alla sina dagar. Jag åkte till K-stad.

Trodde att jag skulle umgås med mina föräldrar men far stack till skogs strax efter min ankomst och återvände strax efter min avresa. Blev ändå inte så mycket tid över, mor satte mig i arbete med flytten till det nya huset. Råkade upplysa övermodern om att de nymålade väggarna var rosa, inte caffe latte. Panik utbröt! Men det är en annan historia.

Övrig tid spenderades mestadels framför (det allsmäktigt heliga) Internet samt med att skriva två projektansökningar.

"Jag söker till teveprojektet för att känna den tunga, hårda kamerans kraft i mina händer, jag vill känna dess styrka. Jag söker för att jag vill kapsla in den kraft som filmmediet är, känna den precisa redigeringstekniken dra över filmen som en skarp kniv och.... "

Det tog mig över tre timmar att få ihop den första ansökan. Då har man snöat in på fel spår!

Ansökan nummer två tog fem minuter.

Efter att ha förklarat för övermodern om planerna att överge den sju år långa stigen som vegetarian bjöd hon dottern på svindyr anka.

Nu vet dottern att hon inte ska äta anka nå´mer.

Hon erbjöds även knäckebröd, trodde att det var ett vegetariskt alternativ fram tills hon såg de små svarta krypen.

Nu kan inte dottern äta knäckebröd nå´mer.

Hem ljuva hem. Telefonsamtalet till bovärden om att jag hade stopp i vasken hade resulterat i att han rensat rören - och orsakat en läcka! Ja det e skönt att va tillbaks.

Vägval i livet är nästan alltid lika jobbiga. I torsdags fick vi reda på att ansökningarna till projekten ska vara inne senast den 15:e. Jo men tack för framförhållningen!
Jag är förvirrad men tror att jag ska söka till videoprojektet i första hand. Det känns som om jag kommer att lära mig mer där än på radioprojektet - jag kan ju redan radio!

Dessutom sträcker sig radioprojektet över ett år och man måste bilda bolag med de andra sju antagna. Orka, säger jag. Har ingen bra erfarenhet av samarbete med andra.

I torsdags fick vi även reda på att vi har deadline på uppsatsanalyser tills idag. På något vänster har jag blivit klar men hela arbetet går under samma rubrik som min nya livsfilosofi: "Hellre ett U sen än ett magsår nu" och då tror jag ni kan räkna ut var ribban lades.

I onsdags fick jag dessutom reda på att jag har en redovisning på dramakursen tills imorgon och i går insåg jag att jag utöver det har en inlämningsuppgift till dess också. Så än är inte stormen över.

Varför kan det aldrig få vara lite behagligt?

Men egentligen det är lugnt, jag har ju min nya livsfilosofi och jag har intalat mig själv att jag är stark så det kommer att gå bra.

Jag är så jävla stark ibland.
Jag ringde Kukhuvudets farmor i måndags. Jag vet fortfarande inte vad den underbara varelsen heter eftersom folkbokföringen inte hade registrerat hennes tilltalsnamn. E. G. B. J  (a.k.a. farmor) lyssnade i alla fall och lovade att prata med honom.

Hon hade kunnat bli arg, inte velat hjälpa mig eller tyckt att jag var konstig... Jag tror inte att hon tyckte att jag var konstig, hon kände igen mig och hon var så förstående.

Jag tror att jag ska skicka blombud till henne. Det kan bli komplicerat med tanke på namnet men det är inget man inte kan kringgå.

På fredagen skickade Kukhuvudet ett sms, det första jag hört från honom på en månad, det första jag hört från honom sedan den där dagen.

"Dina pengar är inne på måndag. Tack för lånet och förlåt att det tog sån tid."

Inget om "förlåt för att jag är ett sånt jävla svin och en sån jävla feg idiot och för att jag behandlat dig som skit", nej inget sånt. Men det är skönt att jag får tillbaks mina pengar, tänk vad farmödrar är bra ibland.

Nu är det höst igen.
Mina bruna lockar är precis som de där löven som vissnar, torkar och krampaktigt rullar ihop sig i topparna. De löv som inte blir till en kaskad och landar i geggiga färger nere på marken vill säga.

Och det regnar och de torra, krampaktigt ihoprullade blir en drypande kall drapering. Jag blir helt blöt och halkar runt i kladdkaskaden och har inte vett att byta ut tygskorna som jag älskar, så strumporna blir blöta. Kläderna och huden och håret och ansiktet och kinderna är blöta och snoret rinner och tårar liknar det regn som faller, eller var det tvärt om? Vissa tror att det börjar regna när de gråter istället för att de börjar gråta när det regnar. Spelar det någon roll?

Och stormen inuti blåser minst lika mycket som den där utanför. Lillastorm vill pusta och frusta och vill välta och förstöra och riva och vill bort härifrån.

Hon vill rusa och vråla och vill nöta och sarga och hetsa och vill bort härifrån. Hon vill förinta och jaga och vill skena och kantra och klösa och vill bort härifrån.

Nu är det höst igen.

Kukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukkuk
kukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukkuk

kukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukkuk

kukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukkuk

kukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukkuk

kukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukkuk

kukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukkuk

kukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukulliku.

Asasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasas

asasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasas

asasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasas

asasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasas

asasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasas

asasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasas

asasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasas

asasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasasassociera.

Aberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaber

aberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaber

aberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaber

aberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaber

aberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaber

aberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaber

aberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaber

aberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaber

aberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberaberration.