Tell - based on a true story

Jag tror inte att ni förstår. Jag skulle så gärna vilja att ni förstod, att ni i alla fall försökte.
Nu slår ni snart dövörat till och tänker att "jaha, här kommer det igen". Ja, här kommer det faktiskt igen, men skulle ni inte kunna lyssna den här gången? Verkligen lyssna och försöka förstå? Försöka leva er in i känslan.

Känslan av att inte vara fullvärdig människa, att ständigt gå i kvicksand och se er gå förbi.

"Nu överdriver hon allt." Nej, jag gör inte det, jag lovar, varför skulle jag göra det? Det är småsaker, hela tiden, konstant pockande, nedtryckande. Och det är stora saker, saker man blundar för, saker som inte ens vårt rättsväsende orkar se i vitögat.

Är man normen är det svårt att se orättvisorna, drabbas man inte själv är det svårt att förstå. Det kan jag förstå. Men jag vet också att om ni började att titta så skulle ni se, kanske inse.

Ta mitt ord på att det inte är nån bitterfitta-kampanj för att störta det manliga släktet, det är vår vardag och den är jobbig, den är orättvis. Det är inte en kamp mellan manligt och kvinnligt, det finns tusen fördelar för båda könen. Och det är en kamp vi inte klarar utan er.

"Är det inte pinsamt att vi i dessa dagar kan köra radiobil på Mars men inte klarar av att betala en kvinna samma lön som en man för samma utförda jobb?"

//Peter Eriksson

"Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad"

//Martin Luther King

"Bästa sättet att löneförhandla, efter könsbyte, måste vara bröstförstoring"

//Bibbi

Jag avskyr att springa men det har kommit till en fråga om överlevnad nu. Om det är min överlevnad eller min omgivnings vet jag inte. Jag är ett vandrande nervsammanbrott.
"Nej men Shore är inget stort ansvar." Mitt as!

Shore är ett gigantiskt ansvar och eftersom delar av förra styrelsen missade det och hade ambitioner på amöbanivå finns det nu saker  att göra för att sysselsätta 28 styrelser.

Jag valde sämsta möjliga tillfälle att byta träningscenter. Hjärnan går på högvarv och lite Hoppis & Snuskis - rutiner hade inte suttit fel.

Jag önskade mig träning där jag fick använda huvudet, jag fick vad jag ville. Nu vill jag inte ha det så nu måste jag stå på ett jävla rullband för att kunna sova om nätterna. Det är för mycket huvud och för lite muskler. Jag kan inte sova längre, inte koppla av, ifrån.

Att man aldrig blir nöjd!

Har kommit fram till att lösningen är ett manligt tankesätt. Jag har hört att de kan koppla ifrån, att de är duktiga på att tänka på en sak i taget. Hur det ska gå till att skaffa sig ett sådant tankesätt har jag inte kommit fram till, men det är ännu en grej jag kan hålla mig själv vaken med om nätterna.

Kär i dig själv för att

det inte finns någon annan själv

att vara just nu

kär i dig själv för apelsinkind

och uteblivet smart, rött

i stora högar under tittahejögonen

kär i dig själv för

ingen annan

kär i dig själv för den fjädertunga saknaden

efter de putande läppar som brukade säga

att de ville ha dig

kär i dig själv för svagheten att inte kunna sluta

att älska när det väl har börjats

kär i dig själv för det tunna barnet

ihopkrupen i mellangärdets vagga

väldiga symfonier till tröst

för det som trots allt skulle hända

kär i dig själv utan någon som helst

anledning

annan än det osägliga suset

mellan moln och bröstkorg

det tjocka kontraktet

mellan sol och människa

//Bob Hansson

Kommer ni ihåg när man la pussel? Inte de där plastiga utan de som luktade av trä. De som gjorde att det gick en rysning i kroppen när trä gneds mot trä och sedan kom på plats.Allt kom på plats då. Det va ett avslut och en seger för varje bit. Du hade 23 bitar kvar men vad gjorde det när du precis segrat? Kommer du ihåg? Du njöt i säkert fem sekunder innan du gav dig på nästa bit.

Igår klarade jag av 15 pusselbitar, men jag njöt inte nån stans på vägen. Jag vill men det går inte längre.

22.03
Jag ska börja älska livet.

Nu jävlar!

22.12

Vårregn, februarisnö.

Jag är kär.

Fan!

Att slå på kareokemaskinen 23.05 tyckte min granne va en bra idé.

Lena Ph:s ont det gör ont gjorde faktiskt ont. Och Friends uppmaning att lyssna till mitt hjärta fick mig att vilja lyssna på något helt annat.

Jag säger inte att min granne inte kan sjunga. Nej jag säger bara att jag vill sova. Helst inte till Arvingarnas Elois.

Undrar hur många gånger man kan spela BWO:s "Voodo magic" på repeat innan grannen och hans kökskniv knackar på.

Jag är upp i 17 än så länge.

Studenttips:
Billigare än knark:

Skaffa virus på balanssinnet och luta huvudet åt höger.

Häftigare än Liseberg:

Skaffa virus på balanssinnet och luta huvudet åt vänster.