Kreativiteten flödar när allt annat är stilla
Cast me gently into morning for the night has been unkind
Mina ögonpåsar är inte att förakta!
Somnade vi sexsnåret i morse då jag kunnat konstatera att jag inte hade en mus i rummet utan att det regnade på fönsterbläcket. Gick upp vid halv tio eftersom jag lovat mig själv att plugga. Och för första gången sedan kursstart kunde jag utan större besvär sitta i flera timmar och faktiskt lära mig något! Det är en otroligt befriande känsla. Hela McQuails tyngd har lyfts från mina axlar (vi talar cirka 5 kilo).
Det här med energi är något mycket märkligt.
För bara några veckor sedan gjorde jag inte mycket annat än att sova, jag var så fruktansvärt trött hela tiden. Nu är det värtom, det känns inte som att jag behöver ta igen någon förlorad sömn, faktum är att jag inte tror att jag kommer behöva sova inatt heller.
Och allt, tror jag, beror på en givande kväll. Först lyckades jag lösa ett mysterium (Shores sändningsnyckel var försvunnen sådär lagom fem minuter innan sändning) och fick känna mig som värsta smarta Sherlock Holmes. Efter det cyklade jag till dansen på Fitt-centre och för en gång skull var det jätteroligt! Jag kände mig som värsta dansaren i någon påklädd musikvideo. Svisch, svisch lixom!
För att göra kvällen komplett gick jag in på msn för första gången på flera veckor och blir då överrumplad av folk som vill prata. Jag lyckades på något vänster hålla konversation med sju personer samtidigt och kände mig värsta omtyckt.
Små händelser ja, med de betydde något och de gav en massa energi.
Jag förstår inte varför jag envisades med att försöka sova. Jag borde satt på mig joggingskorna och sprungit en mil, eller två, eller vad som krävts. Dessutom finns det massor att upptäcka på natten, till exempel att grannen heller inte sover utan lyssnar på Lasse Berghagen klockan halv tre. Kreativiteten flödar när allt annat är stilla. Jag kom på en massa bra grejer igår, kommer inte ihåg så mycket av de grejerna idag men de va värsta bra grejerna alltså!
Det är inte lätt att vara liten...
... speciellt inte om man är naiv, på gränsen till dum i huvudet.
Jag har mens, tenta om en vecka och det ser ut som om jag har blivit blåst på femtusen kronor. Och mitt i det här ska man göra sig av med sitt sockermissbruk? Hur ska man kunna sluta äta godis när livet är ett aber? Jag behöver choklad! Och jag behöver en stor kille i Falun som vill göra en liten tjej en tjänst. Jag behöver någon som kan ta mitt ex och hans plånbok i handen och hjälpa dem att finna vägen till banken så att de kan sätta in pengarna som de "lånat" av mig.
Själv kan jag inte göra så mycket, bara lära av mina misstag och polisanmäla Kukhuvudet.
Lite svinn får man räkna med
Sitter på biblioteket och ska plugga McQuail, det går bra som ni märker...
På cykelvägen hit kommer det en karavan av småttingar. Längst fram i karavanen cyklar Herr Medelålders Lärare och sist cyklar Lite Äldre Dam Lärare, däremellan finns minst 20 stycken sjuåringar som breder ut sig på ett område av 40 meter.
Jag blir tvungen att stanna eftersom deras väg korsar min och jag faktiskt inte vet hur trafikregler om företräde på cykelväg lyder, eller om det ens finns sådana regler.
Ljuset ändras till grönt direkt när Herr Lärare kommer fram till övergångsstället och han spurtar iväg. När halva klungan av sjuåringar är över börjar det gröna ljuset att blinka hotfullt och går över i Röd Gubbe.
En flicka med blont hår och rosa jacka ser frågande på mig, ska hon cykla över? Innan jag hinner säga att hon borde stanna är hon iväg. Min mage fryser till is. En sekund senare cyklar ytterliggare sju ungar över eftersom Dam Lärare hojtar att de måste fortsätta cykla, de måste hålla ihop med de andra barnen så cykla på!
Att bilarna har grönt sedan tio sekunder tillbaks är inget som spelar någon roll.
I mitt huvud kan jag höra hennes röst skrika "Fortsätt nu Kalle, bry dig inte om att Lina ligger överkörd, vi måste hålla ihop med de andra! Lite svinn får man räkna med!"
Hade jag inte varit så paff över hur en lärare kan riskera sina elevers liv på ett så brutalt medvetet sätt så hade jag ställt mig och skrikit efter dem där i korsningen. Men man kommer ju alltid på sådant först när det är för sent.
Jag borde ha skrikit att va fan är det ni lär ut till ungarna? Att det är okey att bryta trafikreglerna ibland när man "måste"? Att världen kommer att anpassa sig efter deras vilja? Vad är det för jävla pedagogik? Inte konstigt att det går illa för dagens unga! Helvete!
Jag hade låtit som om jag vore 92 men det hade jag inte brytt mig om.
Idag är jag tacksam över att jag inte fick se en liten sjuåring i rosa jacka bli överkörd, jag är så jävla tacksam!
Idiot
Han bad mig om trohet.
Jag sa att om han låg med någon annan så ville jag inte veta det.
Men jag menade ju inte att det var fritt fram att sätta på alla 17-åringar i Falun. Jag menade att om han någon gång skulle göra ett snedsteg så ville jag inte veta, för jag skulle gå sönder och itu. Jag menade att jag inte tänkte be honom om trohet eftersom det kommer naturligt med äkta kärlek.
Jag menade att jag litade på honom.
Jag menade att jag respekterade honom.
Jag menade att jag älskade honom.
Jag behöver ett lexikon.