Tell - based on a true story

Mina ögonpåsar är inte att förakta!

Somnade vi sexsnåret i morse då jag kunnat konstatera att jag inte hade en mus i rummet utan att det regnade på fönsterbläcket. Gick upp vid halv tio eftersom jag lovat mig själv att plugga. Och för första gången sedan kursstart kunde jag utan större besvär sitta i flera timmar och faktiskt lära mig något! Det är en otroligt befriande känsla. Hela McQuails tyngd har lyfts från mina axlar (vi talar cirka 5 kilo).

Det här med energi är något mycket märkligt.

För bara några veckor sedan gjorde jag inte mycket annat än att sova, jag var så fruktansvärt trött hela tiden. Nu är det värtom, det känns inte som att jag behöver ta igen någon förlorad sömn, faktum är att jag inte tror att jag kommer behöva sova inatt heller.

Och allt, tror jag, beror på en givande kväll. Först lyckades jag lösa ett mysterium (Shores sändningsnyckel var försvunnen sådär lagom fem minuter innan sändning) och fick känna mig som värsta smarta Sherlock Holmes. Efter det cyklade jag till dansen på Fitt-centre och för en gång skull var det jätteroligt! Jag kände mig som värsta dansaren i någon påklädd musikvideo. Svisch, svisch lixom!

För att göra kvällen komplett gick jag in på msn för första gången på flera veckor och blir då överrumplad av folk som vill prata. Jag lyckades på något vänster hålla konversation med sju personer samtidigt och kände mig värsta omtyckt.

Små händelser ja, med de betydde något och de gav en massa energi.

Jag förstår inte varför jag envisades med att försöka sova. Jag borde satt på mig joggingskorna och sprungit en mil, eller två, eller vad som krävts. Dessutom finns det massor att upptäcka på natten, till exempel att grannen heller inte sover utan lyssnar på Lasse Berghagen klockan halv tre. Kreativiteten flödar när allt annat är stilla. Jag kom på en massa bra grejer igår, kommer inte ihåg så mycket av de grejerna idag men de va värsta bra grejerna alltså!