Tell - based on a true story

Jag är så jävla stark ibland.
Jag ringde Kukhuvudets farmor i måndags. Jag vet fortfarande inte vad den underbara varelsen heter eftersom folkbokföringen inte hade registrerat hennes tilltalsnamn. E. G. B. J  (a.k.a. farmor) lyssnade i alla fall och lovade att prata med honom.

Hon hade kunnat bli arg, inte velat hjälpa mig eller tyckt att jag var konstig... Jag tror inte att hon tyckte att jag var konstig, hon kände igen mig och hon var så förstående.

Jag tror att jag ska skicka blombud till henne. Det kan bli komplicerat med tanke på namnet men det är inget man inte kan kringgå.

På fredagen skickade Kukhuvudet ett sms, det första jag hört från honom på en månad, det första jag hört från honom sedan den där dagen.

"Dina pengar är inne på måndag. Tack för lånet och förlåt att det tog sån tid."

Inget om "förlåt för att jag är ett sånt jävla svin och en sån jävla feg idiot och för att jag behandlat dig som skit", nej inget sånt. Men det är skönt att jag får tillbaks mina pengar, tänk vad farmödrar är bra ibland.