Tell - based on a true story

Det går inte bra idag. Har bråkat med L och tjafsat med H. Vet inte varför jag låter dem göra mig upprörd. För att jag har rätt att bli upprörd? Spelar det någon roll att jag har rätt att bli upprörd?

Borde lära mig att skaka av mig saker, lära mig avskakningsmetoden. Shake that as girl! Eller nått…

Jag hade inte behövt ta diskussionen, hade kunnat lägga ansvaret och huvudvärken på någon annan, inte tagit åt mig, inte brytt mig. Det blir en dålig sändning, so what? Om inte de som har makten att göra någon gör något, varför ska jag?

För att jag inte kan låta bli! Och för att jag mår illa av att folk inte bryr sig. Mår illa av resonemanget ”varför ska jag anstränga mig för att någon annan ska få det bättre?” Ungefär som resonemanget hos en kompis kompis som inte lyfter ett finger när hennes vän behöver tillfällig bostad i Stockholm och hon bor där. Nej, varför ska man hjälpa varandra? Varför ska man själv ha det obekvämt? Varför ska man göra sitt jobb så att man inte försvårar för andra?

Resonemanget om att vi kan provsända utan inslag är skrattretande. Det är klart att vi kan göra så, men grafikern får inte se vart hans grejer ska in och ut, scriptan kan inte kolla så att tiderna stämmer (för det har de inte gjort hitintills) och vart hon ska börja räkna ner. Bildproducenten och mixern kan inte kolla hur pass mycket klippmån som finns och hela sändningsgruppen blir stressade över faktumet att inslaget kommer in fyra minuter innan sändning. Men varför ska ni bry er om oss? Nej, va tramsigt! Och varför ska vi bry oss om att det blir en bra sändning? Trams! Nej låt oss alla bara sluta bry oss!
Jag tror att jag måste ut och springa ikväll. 

Lev väl