Tell - based on a true story

Gårdagen slutade med två felaktiga scheman. Först beklagade vi oss i fem minuter över att det aldrig ska vara enkelt sedan tog vi en timme för att reda ut det hela. När vi väl var klara hade jag glömt min tvätt som hängt över en timme på grannens tvättid. Jävla bajs tänkte jag, schasade ut H och sprang ner i källaren. Naturligtvis stöter jag ihop med grannfrun som mellan mina ursäkter också ber om ursäkt för att hon med all rätt plockat ner mina halvblöta kläder och lagt dem i en korg.

Som tack för att jag gett henne extra arbete erbjuder hon mig dessutom en tröja. "Du som är så smal, du kanske vill ha den? Jag har aldrig använt den, fick den av bokklubben. Men den är för liten så om du vill..."

Det var till trots inte det underligaste som hände den här dagen av uppsats-kodande. Mitt uppe i tidningsbläddrande så hörs ett skall. Den orutinerade H tror att det är jag som låter, men så var inte fallet. Utanför det Telliska hemmet hade en liten tax löpt amok och betedde sig som en ko på rusning till grönbetet. En otroligt underhållande syn som gav en välförtjänt paus. Antagligen hade den jäveln rymt hemifrån. Hade inte kommentaren "Och nu ska du gå ut och rädda den eller?" fylld med ljuvt förakt för hela hundsläktet uttalats så hade jag faktiskt gått ut och letat efter ägaren som inte syntes till. Men nu fick lille Flaxöra klara sig själv.

Efter fem timmars bläddrande löpte även jag och H amok och frukten av detta blev skapandet av en kontaktannons.

Så om jag någonsin sätter in en kontaktannons så kommer den se ut ungefär såhär:

Sökes:

Man som inte kukar ur eller "doppar fel". Du ska ha ryggrad och vara mellan 20-30 år.

I övrigt är det inte så noga.

Svar till: Bitterfittan

I övrigt går det framåt med C-uppsatsen.