Vadå gula plastörhängen?
18 kjolar och 15 par byxor!
Jag vågade inte räkna tröjorna, för att inte tala om alla linnen och koftor! Jag skäms verkligen.
Från och med förraförra helgen gäller köpförbud i ett år framöver och jag har nu så sakteliga börjat rensa ut.
Jag tror inte att problemet ligger i konsumtionen utan i att jag är en liten hamster (Liten, söt och luden? ) som inte kan göra mig av med sina ägodelar.
Och eftersom jag inte anser mig konsumera speciellt mycket i jämförelse med andra kan jag inte låta bli att undra hur just dessa andra har det hemma. Har de stora berg av kläder som de aldrig använder eller slänger de helt enkelt tröjan efter tio tvättar då konsumtionsvärldens bäst före datum gått ut?
Enligt (det ack så inte tillförlitliga) Kvällsposten slängde varje svensk 3,5 procent mer sopor år 2006 än året innan. Det behöver ju inte säga någonting om någonting; 3,5 procent av vad?
Men jag har en känsla av att det är rätt maffiga siffror.
Försökte sälja av lite böcker innan jag åkte från Kalmar men det var lönlöst. Av ren vana kollar folk inte antikvariatet innan de går in på Akademibokhandeln, tar fyra och betalar för tre.
Aldrig trodde jag att jag skulle få men av att flytta men jag kan inte gå på stan längre, kan inte ens fönstershoppa. Jag blir lite lätt upprörd av att se gula plastörhängen för 49,90 och tolvåringar med tre H&M-kassar i var hand.
När mina föräldrar skulle köpa nya utemöbler i veckan fick jag spatt. För det första har de precis köpt nya utemöbler till det nya uterummet och jag håller på att försöka sälja de gamla möblerna på Blocket. Nu skulle de tilltänkta ute-utemöblerna enbart införskaffas så att gästerna skulle kunna ha någonting att sitta på när de gick ut för att röka.
Jag behöver nog inte berätta att mina föräldrar fick lyssna på en lång predikan. De har bestämt sig för att inte köpa några utemöbler nu.
Man behöver inte leva som Buddha men man kan ju tänka sig för.
Jag är bara ledsen att jag inte kommit på det tidigare, då hade jag kanske fått plats i min nya etta.
Skönt att ha dig tillbaka i blog-o-sfären;) Hihi. Jag håller med om hela konsumtionsgrejen. Man kan vara mer selektiv i sina köp, och köpa mer kvalitet istället för billiga saker. Det jämnar ju ändå ut sig i slutändan. Det säger jag. För jag är smålänning. Vi vet sånt. ;) Puss.
Håller med...visst borde vi alla dra ner på sk. onödiga köp..
För mig är just kläder inte bara ett nödvändigt måste för att slippa frysa. Det är mitt stora intresse och nöje. Jag vet att du inte syftar på just mig i det här blogginlägget.
Jag må vara ett offer för konsumtionssamhället men jag är glad över att jag inte har fallit för den blinda märkeshysterin. Jag kommer aldrig köpa en döskallesjal från Alexander McQueen för 800 spänn när likadana sjalar finns att köpa på fjortispunkbutiker för 80 kronor.