Fel i tid fel i plats.
En man berättade en gång för mig om en plats på jorden där tid inte fanns. Den fanns inte som begrepp och den användes varken konkret eller abstrakt.
Jag trodde inte på honom men han svor att så var fallet. Jag hade kunnat kolla upp det om jag bara hade kommit ihåg vart han sa att det var. Men jag kommer inte ihåg sånt för jag har sedan länge glömt att lyssna. Jag lever i framtiden och nutid är redan dåtid för mig och jag har glömt bort vad som sades redan innan det sagts.
Igår blev jag till en början väldigt förvånad då jag kom till skolan, skulle ställa in min lunchlåda och inser att jag glömt den hemma. Jag hade faktiskt glömt hela väskan hemma; plånbok, mobil, allt.
Hur kan man cykla hemifrån utan väskan som man alltid har med sig överallt hela tiden? Jag kanske borde ha blivit glad över att jag faktiskt hade klätt på mig innan jag gick utanför dörren, men jag blev mest sur.
Det känns som om mitt liv formas av extrema tidsvågor. Från 250 procent till minus 15, från att ha ohälsosamt mycket att göra till att rastlösheten ger mig eksem.
Så länge jag kan minnas har det varit så, att allt klumpar ihop sig. Hur mycket framförhållning jag än har eller hur mycket jag än planerar.
Jag undrar om det finns sådana vågor i ett samhälle som inte har tid. I så fall längtar jag dit fastän jag inte vet vart det ligger eller om det ens existerar. Jag önskar att jag kunde minnas...