En del av det förgågna
Det är för sent. Jag är en dinosaurie, en fossil, en del av det förgångna. James Morrison är 21. Han är 21. Jag är 22. Förstår ni?
Hade dansuppvisning idag. Jag var äldst i min grupp. Jag var gammal.
Där skuttade de runt utav bara helvete – sextonåringarna i de avancerade grupperna.
Jag – 22 – är av någon anledning satt i en nybörjargrupp. Jag? I en nybörjargrupp? Det är kränkande. Jag gör inte fel på grund av att det är för svårt, de ytterst få gånger det inte ser bra ut är när jag står och sover på lektionerna för att det är för lätt. Hur ska jag kunna utvecklas om jag inte får en chans? Eller är det för sent? Sattsar man inte på sådana fossiler som jag?
Läste utannonserade arbeten på ams och undrar förskräckt hur man ska överleva när de efterfrågar unga, kreativa och spontana personer med erfarenhet. Ung med erfarenhet? James Morrison är ung och har erfarenhet. Jag är gammal och relativt oerfaren. Shit, it´s over!
Vad jag vill säga med det här? Ingen aning. Men det har känts konstigt den här helgen, det har känts gammalt och det har känts felplacerat och bittert. (Därför vill jag ta tillfället i akt och säga att jag sjunger som en ängel, är talangfull som fan och lär in koreografi snabbt utav bara helvete.)
Varför vill dagens vuxna inget hellre än att vara unga? När blev det fult att vara vuxen?
Lev väl.